Karriären tills nu

91an

91an
Året var 1990 och jag hade gjort färdigt lumpen året innan. På hösten skrev jag ihop ett manus till en historia på två sidor för 91:an och skickade in till dåvarande Semic. Döm om min förvåning när redaktören Siv Jensing godkände manuset. Vilken lycka! Jag fortsatte skriva åt tidningen en bit in på 2000-talet.

Mumin

Mumin

Under tiden jag skrev åt 91:an så startade Semic upp Mumin-tidningen. Jag fick förfrågan av Siv Jensing om att även skriva åt den tidningen och jag svarade ja. Jag älskade Tove och Lars Janssons svartvita serier som gavs ut i dagstidningar och album. Till en början skrev jag artiklar åt tidningen. Det var faktatexter om alla möjliga ämnen; slott, häxor och om barnboksförfattaren Mauri Kunnas som var väldigt stor i Finland. Efter några månader blev jag i stort sett huvudförfattare för Mumin med ett 10-tal sidor varje månad. Semic blev uppköpt av Egmont och efter några år gick tidningen vidare till det finska systerförlaget av Egmont. Jag fortsatte skriva åt tidningen tills de valde att göra om tidningen under 2006 och därefter bara i stort sett repriserade gamla avsnitt.

Bamse diabetesJag skickade in några manus till Bamse på vinst eller förlust under 90-talet och dåvarande redaktören Jan Magnusson godkände dessa. Förutom att skriva manus så jobbade jag också som idéspruta för historier till de andra författarna. Ett par av mina historier vann läsaromröstningar om årets bästa serie. Det var riktigt kul. Det här omslaget ovan är från en specialtidning om diabetes som jag skrev 2012 och som var beställt av Diabetesförbundet.

Röde Orm

Orm

1996 fick jag en idé. Jag hade alltid läst mycket och jag har alltid gillat boken om Röde Orm. Min bror däremot, avskydde att läsa romaner. Men han gillade vikingar.

Min idé var enkel: att göra om romanen Röde Orm till serien Röde Orm. Så lättläst att till och med min bror skulle kunna läsa den.

Jag skrev några sidor manus och tog kontakt med Frans G Bengtssons barnbarn Ylva och Gustav Bengtsson. De var till en början inte intresserade, men lovade att titta på manuset. Jag skickade de sidor jag hade och satte mig att vänta.

När de läst så sa de OK till hela projektet. Jag ringde då till förläggaren Roffe Classon och frågade om han var intresserad, vilket han var. Översvallande intresserad.

Som tur var hade Charlie Christensen precis avslutat Arne Anka och var på jakt efter nya projekt så även han tackade ja.

Så i december 1999 så var det dags för realeaseparty i Stockholm och intresset var väldigt stort.

Tyvärr fick jag några månader senare ett brev från Charlie att han ville göra hela projektet själv. Annars skulle han hoppa av. Inför det hotet så tackade jag för mig.

Där tappade jag egentligen intresset för att skriva. Men jag fortsatte ändå lite då och då fram till 2006 då jag, vad jag trodde skulle bli för alltid, la ner pennan.

Och som en del har sett så tog jag upp pennan igen och i det senaste projektet som är för Rabén & Sjögren jobbar jag med tecknaren Per Demervall. Vår serie om den lilla vikingen Siri kommer till hösten 2016.

Men jag har också tänkt att försöka skriva barn- och ungdomsböcker. Just nu håller jag på med en karaktär som förlag har visat intresse för. Vi får se var detta tar vägen.