Inte alltid som man tänkt sig

Ibland blir det inte som man tänkt sig, trots att arbetet har fått ett muntligt godkännande längs vägen. Och vi hade kommit en lång bit på den vägen.

I dag fick vi reda på att det inte blir någon serie på en känd roman. Tyvärr vet jag inte varför det blev så. Men sånt är livet.

Dags att dyka ner i nya projekt. Om ett par veckor åker jag till Stockholm och Norstedts för att medverka i ett seminarie om barnserier. Det ska bli intressant eftersom jag har några idéer som skvalpar omkring.

Så här är en kulturarbetares vardag…

Publicerad i Okategoriserade

Det är mycket nu…

Nu var det några dagar sedan jag skrev här. Det är inte så att jag varit sysslolös utan jag har som vanligt häckat framför datorn och skrivit så fingertopparna ömmat.

Anledningen till min frånvaro är att vi har en liten tidning här i samhället och som jag är redaktör för. Den ges ut med fyra nummer om året och det blir en lika stor överraskning varje gång sidorna ska sättas ihop och det är en kamp mot klockan varenda gång.

Jag har försökt att skriva lite manus under tiden, men hjärnan är så där förtjust i att arbeta när klockan står på 22.30  så det har mest blivit anteckningar. Men häromkvällen lyckades jag tack och lov klämma ur mig 3200 tecken på min ungdomsdeckare. Jag ställde in lite statistik och mål i Scrivener så jag får jobba under press.

Det som just nu har prio är att börja planera och skriva tio sidor till ett nytt projekt som jag och Per Demervall förhoppningsvis kommer göra under våren. Än är det för tidigt att avslöja någonting. Men i morgon lördag SKA tidningen vara färdig för den här gången och jag kan fortsätta mitt skrivande.

Sneglar jag på min att göra-lista så ser den ut som följer:

  • Redigering av en barnbok.
  • Slutredigering av en barnbok när jag får förlagets synpunkter.
  • Manusskrivning av två barnböcker som är fortsättningar på de två första.
  • Skriva synopsis till två andra idéer jag har.
  • Färdigställa outline/treatment på två barnfilmer. Ett av dem ska jag vara färdig med i maj.
  • En ungdomsdeckare har påbörjats och snart är första kapitlet klart.
Publicerad i Manusarbete

Manus med bilder

Till slut har jag fått till hela äventyret och alla PostIt-lappar hänger där de ska.

Nu är det dags att börja skriva historien. Eller snarare att rita den.

Jag vet inte hur många andra författare som också gör ett bildmanus, men jag tycker det är ett bra sätt att arbeta på.

När jag jobbade åt Bamse, tyckte jag det var slöseri med tid. Jag led när jag försökte rita Bamse, Lille Skutt och de andra figurerna och jag tyckte det bara var taffligt.

Jag ritar som en kråka, men jag kan ändå få till bilder med förklarande text i mitt manus. Detta är kanske slöseri med tid, men jag fungerar så att jag måste se bilden framför mig.

För att sedan skriva ner manuset på papper, använder jag ett program som heter ”Final Draft”.

Där finns en inbyggd mall för serier, dock på engelska.

Programmet lämnar mycket luftiga sidor och varje seriesida upptar två skrivna sidor. Så mitt manus på 35 seriesidor uppgår till 70 sidor manus. Tecknaren kommer bli tokig när han skriver ut det.

He, he.

Allteftersom jag ritat upp sidorna så nålar jag upp dem på väggen för att få en överblick och snabbt kunna läsa sidorna.

 

IMG_1864

Då ser och hör jag direkt om det hackar någonstans.

Detta är första versionen och jag bör ha jobbat fram version två innan jag skickar manus till tecknaren Per Demervall.

När jag har fått skisserna från Per kommer manus återigen att skrivas om. Detta beror på att Per kommer att ha andra bildlösningar än vad jag har i mitt grundmanus.

Det kommer att bli en del mejlande och chattande innan vi kan sätta ner foten på hur berättelsen ska flyta.

I det läget är jag ganska less på min text, men samtidigt otroligt fascinerad över att se färdiga sidor växa fram.

Publicerad i Manusarbete

Den dramaturgiska kurvan

KurvanEn liten bild på den dramaturgiska kurvan som jag byggde i somras för mitt nya seriealbum. Jag började använda Post-it lappar nu i våras för att kunna visualisera hur jag tänkt mig historien och de toppar med spänning som finns. Som ni ser längst till vänster så går det snarare nedåt med spänningen så där fick jag tänka om och lägga till några scener.

Den dramatiska kurvan används mycket inom filmen, men den är lika applicerbar på seriehistorier eller bokmanus.

Början av texten

Här lär vi känna karaktärerna, miljön och historien.

Anslag
Det här är själva inledningen och här får du ganska snabbt en känsla av berättelsen. Anslaget blir tittaren/läsarens utgångspunkt och du får en ingång i berättelsen utan att berätta för mycket.

Presentation
Efter inledningen presenteras historiens karaktärer och den miljö de vistas i. Här får vi också vet vad som kommer att bli berättelsens huvudkonflikt. I det här skedet ska allt som spelar en huvudroll presenteras.

Mitten

Här utvecklas historien och vi fördjupar oss i konflikten.

Fördjupning
Här fördjupas huvudkonflikten och vi får bland annat veta bakgrunden till konflikten. Det ger oss information om hur de har hamnat i den situation som de befinner sig i. Här presenteras även eventuella bikonflikter.

Konfliktupptrappning
Här ökar tempot och konflikten blir mer dramatisk. Maktkampen blir intensivare och de två sidorna/viljorna/uppfattningar ser ut att komma till en punkt utan återvändo, så kallad Point of no return, vilket ofta är resultatet av någon form av bevisning som kommer fram.

Slutet

Mot slutet av historien står det klart att det bara kan bli en vinnare, vilket resulterar i ett klimax.

Upplösning
När de två sidorna har nått så långt att en upplösning oundviklig får vi reda på vilken väg som blir utgången, alltså vem som vinner. Lösningen sker högst upp på den dramaturgiska kurvan och vi har nått historiens klimax.

Avtoning
Här rundas berättelsen av och vi går ner i ett betydligt lugnare tempo. Vi får reda på vad som blev följderna av upplösningen, var karaktärerna tar vägen och vad som kommer att hända sen.

Eller för att visa det med en bild:

filmdramaturgi-dramaturgisk-kurva

Publicerad i Manusarbete Taggar: